Ny Tid nytid.fi, 11.4.2019
Lasse Garoff om Wuthering Heights i artikeln: Kuslig historia på engelsk hed.
Hufvudstadsbladet hbl.fi, 9.4.2019
Sonja Mäkelä om Wuthering Heights i artikeln: Snygg och underhållande klassikertolkning av Studentteatern.
Studentbladet stbl.fi, 8.4.2019
Elis Karell om Wuthering Heights i artikeln: Intensiv och stilren klassikertolkning.
HBL hbl.fi, 8.5.2018
Barbro Enckell-Grimm om Föreställningar i artikeln: Generös föreställning om vuxenblivande.
Kallio-lehti, 20-21/2017
"Varsin raikas, humoristinen ja ajattelua liikuttava on Studentteaternin keväinen esitys "Love & Information".
Risto Kolanen om Love & Information i artikeln: Vapunajan kulttuurikierros.
HBL hbl.fi, 10.4.2017
Studentteaterns Love and Information är ett asymmetriskt kalejdoskop av observationer om vår kunskapsberoende samtid. Det snabba tempot är ibland farligt nära att kasta såväl åskådare som skådespelare av kärran men ensemblens entusiasm slätar ut ojämnheterna hyfsat bra.
Otto Ekman om Love & Information: Snabbt, ojämnt men sympatiskt
Studentbladet, 16.12.2016
Många gånger är igenkänningsfaktorn hög och det verkar många i publiken hålla med om. Det mest bekanta kommer stundvis väldigt nära huden och särskilt monologerna som oftast tar upp kärlekens mörkare nyanser känns verkliga och ärliga.
Saga Mannila om demon Lapptäcke: Kärlek som gemesam nämnare
HBL hbl.fi 21.5.2016
Intrycket är avskalat och stiligt när Studentteatern sätter upp Sirpa Kähkönens krigsskildring på svenska.
Martin Welander om Den brinnande staden: Krigets vardag på Studentteatern.
Radio Vega Åboland 29.4.2016
"Hazel Salminen om improintro-verkstaden under improvisationsfestivalen i Åbo"
HBL 25.4.2015
"Studentteaterns clownensemble gestaltar kollektiv sorg, viljan och förmågan att uppleva en känsla tillsammans. Föreställningen är inte helt stum, men de få replikerna har en underordnad betydelse."
Barbro Enckell-Grimm om Den siste: Döden som sorg och muntration.
Studentbladet, www.stbl.fi, 8.4.2014
Jag har nyss sett Hanna Åkerfelts nyskrivna pjäs Det bästa som någonsin hänt mig och när jag tar mig ner längs med Sörnäskurvan funderar jag på varför vi egentligen följer alla de regler som samhället sätter för oss. Den nya uppsättningen på Studentteatern väcker känslor och tankar samtidigt som pjäsen är snyggt genomförd. I ett mörkmålat rum börjar allting med en tickande bomb.
Linda Haglund om Det bäst som någonsin hänt mig: Försenad till sitt liv.
HBL, 2013
"Jag skrattar flera gånger gott och imponeras av hela gänget på scenen och den fysiska apparaten som kommer i gång med tempofyllda scener, synkroniserade damben och blickar som ständigt spelar."
Isabella Rothberg om Scener ur Trettondagsafton.
Ny Tid, 27.4.2012
Studentteatern gör ett berömligt jobb med en pjäs som skulle vara svår för vilken proffsteater som helst att sätta upp. Entusiasmen och spelglädjen ger en extra växel åt föreställningen och vissa av skådespelarprestationerna är ställvis glimrande bra.
Janne Wass om Om flickor kunde döda: Svårtolkat om inbillad skuld.
Ny Tid, nytid.fi, 24.5.2007
”I föreställningen finns mycket djup mitt i humorn och det greppet ger ett levande och intensivt intryck. Jag börjar tänka att den finlandssvenska problematiken också handlar om ett stort behov av tillhörighet, och därmed om en viss rädsla för det man uppfattar som annorlunda. Olika språk och uttryck kan i stället ses som en rikedom, så att det här förhållningssättet gäller också finskan, finska kulturyttringar och vanor. /…/ Rollbesättningen är mycket lyckad och regissören Akse Pettersson tycks verkligen ha satsat på att betona det studentteatermässiga så att helheten stämmer./…/ Helhetsintrycket är en rolig, nyskapande och fräscht ifrågasättande föreställning.”
Monika Holmström om Räck mig din hand och jag skall äta upp den.
Ny Tid, nytid.fi, 19.12.2006
Fönstren har blivit immiga av andetagen och mönstren på rutorna ser ut som spår av plågade andar. Plötsligt centreras föreställningen kring seendet – frälsningen i detta rum står att finna i att bli sedd. Och när skådespelarna andfådda och avskalade ställer sig alldeles intill publiken och bara ser på sina åskådare, står de där som svarta sorgeband för alla självmördare. Samtidigt närmar de sig kärnan för skådespelandet och ställföreträdandet.
Sofia Aminoff om Psykos 4:48
HBL, 2004
"Några plock ur replikerna ger en inblick i pjäsens natur: Det lönar sig att finnas. Det är underligt att finnas. Idéen kommer alltid att finnas kvar. Alla går förbi. Vem fan vill bli en? Svar: Dåren."
Karmela Bélinki om Exit.
HBL, 7.3.1991
"Efter det att Studentteatern för tre år sedan satte upp Brechts Den goda människan från Sezuan har det varit litet lamt med verksamheten, men småningom börjar en aktivitet skönjas igen. Brechtuppsättningen kommer förmodligen att stå som ett minnesmärke i Studentteaterns historia vad ambition och resultat beträffar, och det är klart att det kastar sin skugga vöer de efterkommande studentteatrarna för en tid. Nu har dock rekryteringen av nya medlemmar varit livlig och man kan starta från noll med en skådespelartrupp som har en betryggande kvinnlig majoritet (vad håller unga män på med nuförtiden?)."
Mikael Kosk i recensionen av Någonting av Ett drömspel.